Gran final. Sista dagen och sista vingården i vår serie om Valpolicellas vingårdar. Från Negrar tar vi oss sydväst till San Pietro in Cariano. Dalen tillika staden ligger i Valpolicella Classicos sydligaste del. Här hittar vi Celestino Gasparis livsverk. Sist ut i vår serie är Zýmē.

Zýmē

Celestino Gaspari, en av de största vinmakarna i Valpolicella. Hans resa började i Illasi hos sina föräldrar. Här på familjens ägor började Celestino att intressera sig för vinet, jorden och  växtligheten. Han studerade allt han kom över, ivrig att lära sig mer och utvecklas. Vid 20 års ålder träffar Celestino en man som kom att ha en stor betydelse, mannen var ingen mindre än Guiseppe Quintarelli. Celestino började jobba som vinmakare hos Guiseppe 1987. Ett intensivt jobb tar sin start och Celestino utvecklar sin säregna känsla för hur vinet ska skapas. Celestino säger själv att han likställer en vinmakares arbete med den eviga strävan en alkemist har i sin jakt på att förvandla bly till guld. Så med denna drivkraft hos sin stora mentor Guiseppe föds också idén om att en dag kunna stå på egna ben och uppnå sin dröm. Celestino träffar här även sin fru som är Guiseppes yngsta dotter.

Efter 10 år hos Guiseppe Quintarelli så har Celestino samlat på sig så mycket erfarenheter och kunskap att han tar steget ut för att pröva sina vingar. Resan han gör är en imponerande sådan. Celestino skapar under några år ett dussin vingårdar från noll. Dessa vingårdar i tidsordning är Villa Monteleone, Tenuta Sant’Antonio, Marion, Cantrina, Coali Tenuta Savoia, Marchesi Fumanelli, Montecariano, Buglioni, Monte dall’Ora, Conati och slutligen Latium. En imponerande samling med fantastiska viner.

Från Illasi till Quintarelli till alla dessa nyskapade vingårdar tar 1999 Celestino så äntligen det sista steget och skapar sin egna vingård. Det är verkligen inte vilken vingård som helst. Gården är insprängd i ett gammalt kalkstensbrott från 1500-talet. Här bland kalkstensväggarna får Celestinos viner en mörk, naturligt tempererad plats. Perfekta förhållanden. Vingården är toppmodern men samtidigt otroligt traditionell. Som en blandning av Celestinos historia och framtid. Vingården är belägen mellan städerna San Pietro in Cariano och San Floriano. Vingården får namnet Zýmē från det grekiska ordet ζύμη som betyder jäst. Zýmē vars identitet visualiseras av ett vinblad under en pentagon vars fem spetsar symboliserar jord, vatten, sol, vin och människan. Alla lika viktiga för att vin ska kunna bli till.  Här i kalkstensbrottet från 1500-talet skapar nu Celestino sina fantastiska viner med stor passion och kärlek.

Kort om Zýmē

Område: San Pietro in Cariano (sydvästra Valpolicella)
Odlad mark: 30 ha
Årlig produktion: 80 000 flaskor
Grundat: 1999

Rundturen

Väl framme vid Zýmē beundrar vi den otroligt häftiga vingården och dess arkitektur. Byggnaden ser ut som ingen annan. Uppifrån i formen av pentagonen som åter igen visualiserar Zýmēs identitet. Hela fronten av byggnaden är täckt av vinrankor skapade i brunt ärgat järn. Det finns inte en rak vinkel på hela fasaden, till och med dörren är skuren på snedden för att matcha lutningen av huset. Mäktigt, enastående! Väl innanför den sneda dörren möts vi av en febril aktivitet. Zýmē är populärt och det märks för här kommer guidade turer, folk från olika länder som är här och handlar och en hel del personal om vart annat i den stora entrén. Här i entrén kan man även i golvet se alla de vingårdar Celestino har skapat. Efter en liten stund dyker en energisk ung man upp. Han far runt på snabba steg och kommer tillslut fram och presenterar sig. Han heter Marco och är ”Hospitality Manager”.

Med en svårmatchad energi tar Marco oss med på en odyssé genom kalkstensbrottet. Vi går först runt en till synes gigantisk korkskruv som i själva verket är en hiss som genomborrar hela huset. Nedför några trappor möts vi av det stora lagringsrummet. Här ligger hundratals  små och stora ekfat på i långa rader för lagring, en mäktig syn. Vi har oss vidare och passerar en liten inhägnad. Marco stannar till här och ber oss kika ner. Innanför inhägnaden finns ett hål som går 10-15 meter rakt ner, här ganska nyligen har man upptäckt en naturlig vattenlälla i kalkstensbrottet. En porlande ström av vatten syns därnere som en påminnelse att vi befinner oss mitt i naturen. Runt ett hörn möts vi av en gigantisk vägg bestående av hundratals ihåliga pentagoner av en stenmassa som tillsammans bilder ett mönster likt en gigantisk honungskaka. Här ligger mängder av vinflaskor i varsin pentagon. Mitt i mot denna vägg av vin finner vi den kala kalkstensväggen. Marco ber oss känna på stenen och den är verkligen kall, fuktig så man förstår att denna naturliga grotta har de perfekta förhållandena för att skapa och lagra vin. Längs en lång svängd trappa tar vi oss uppåt. Räcket vi håller oss i berättar Marco är i själva verket en ledning där vinet transporteras från vintankar till lagring. Innovativt, smart och snyggt. Vi kommer upp på en liten brygga där man kan se ut över ståltankar och press.

Vi tar oss vidare in i en mindre grotta. Här inne finns stora utsmyckade ekfat som placerats för att följa grottans former. En häftig syn även detta. Det är som att varje rum, varje detalj längs vägen har en tanke, en idé att på ett eller annat sätt återspegla eller integreras med naturen. Som en skapelse av en konstnärlig perfektionist. Vi går vidare till en lång korridor där gigantiska fyrkantiga betongfat står uppradade. I slutet av korridoren finns lagret fullt med färdiga viner redo att skickas ut i världen.

Denna rundtur är lika delar vingårds- som naturupplevelse. En otroligt vacker vingård med så många vackra genomtänkta detaljer att man inte kan annat än beundra detta mästerverk.

Provningen

Provningsrummet är toppmodernt inrett med ett stort ovalt bord och stolar blickandes mot ett panoramafönster med de slingrande järnrankorna som täcker utsidan. Här radar nu Marco upp vinerna i par.

Provningen innehöll:
• Metodo Classico 2011
• Il Bianco ”From Black to White” 2016
• Valpolicella ”Revêrie” 2016
• Val 2015
• Oseleta 2010
• 602020 2012
• Kairos 2013
• Harlequin 2008
• Am 2009
• La Mattonara 2004

Den parvisa provningen inleds med Metodo Classico och Il Bianco. Metodo, ett torrt mousserande vin med små fina bubblor som etiketten på flaskan antyder med sin svirvlande illustration av ett glas uppifrån. Här finns en nästan mogna äpplen. Vidare till ”From black to white”. Som namnet antyder är detta något svart som blivit vitt. Celestino hittade nämligen 1999 en vit variant av den annars blåa druvan Rondinella. Denna planterades och ett vitt vin på en annars blå druva var fött. 60% vit rondinella samt några andra lokala druvor gör detta vin mycket intressant fullt av citrus och örter.

Nästa par Valpolicella och Val. Valpolicella är det enkla vinet. Här har vi en en bärig ton med små nätta tanniner mot slutet. Näst ut är Val som är en Superiore, en väldigt bra Superiore. Här får man fullt med mogna bär och frukter i en fyllig kompott. Lång härlig eftersmak med en svagt pepprig klang. Ett vin som kan upplevas såväl med som utan mat.

Nästa par är Oseleta och 602020. Oseleta som namnet antyder är gjort på 100% Oseleta. Denna druva som på senare tid har kommit mer och återfinns i bland annat många Amarone. En typisk smak av mörka frukter och kryddor. Mycket kraft i detta vin. Vidare till 602020, en mix av Cabernet Sauvignon 60%, Cabernet Franc 20% och Merlot 20%, en så kallad Bordeauxblend. Cabernet med sin mjuka fylliga ton dominerar. Här finns svarta vinbär, lakrits och örter. Små tanniner mot slutet.

Vidare till nästa par Kairos och Harlequin. Här har vi två rejäla druvblandningar, båda består av 15 olika druvsorter. Kairos är först ut med en enormt komplex framtoning full av frukt och torkade toner. Här finns mörka bär och vanilj. Så många olika smaker som slåss om uppmärksamhet. Fantastiskt vin som man kan sitta med länge. Vidare till Kairos storebror Harlequin. Harlequin, den historiska gestalten som i sin flerfärgade kostym från 1500-talets Commedia dell’arte återspeglas här i vinets unika blandning av hela 15 druvsorter. Likt ett mystiskt komplext stegrande musikstycke öppnar den upp sig och fullständigt exploderar i dofter och smaker. Här finns mörka körsbär, björnbär, lakrits, torkade frukter och örter i en välkomponerad symfoni. Ett enastånde vin, wow!

Sista paret, Am och La Mattonara, Zýmēs båda Amarone. Am inleder med en härligt traditionell stil med mycket torkade frukter, mörka bär, vanilj och örter. En bra balans och fint avslut. Detta är en riktigt bra Amarone, ett stort vin! La Mattonara är provningens avslutande vin. Man kan inte annat än le när man insuper dofterna från La Mattonara. En helt enastående doft som kan fylla ett helt rum. Fullt av torkade frukter, vanilj, mörkar bär, rustika ekfat och örter. Smaken är även den helt fantastisk. En mjuk sammetslik fyllig smak med allt som doften skvallrade om. Den är oerhört elegant men har samtidigt massvis av frukt och torkade smaker vilket gör att det inte går att sätta en stil på La Mattonara, den står helt enkelt för sig självt. Man är tagen efter en sån här provning, det känns som man fått prova allt som finns att prova i vinväg och dessutom i alla möjliga kombinationer. Hatten av. En aktsam bugning, för detta var helt enastående!

Några avslutande tips

Ett besök hos Zýmēär en upplevelse utöver det vanliga. Det går att besöka vingården bara för att handla men en rundtur är verkligen att föredra för här finns så mycket att se och uppleva. En vinprovning med alla Zýmēs viner är också ett starkt tips då man verkligen får prova så mycket olika vintyper och stilar. Har man tur får man även träffa Celestino själv och byta några ord. Mer information om vingården och vinerna finns på: zyme.it

Tack

Ett stort tack till Marco som på sitt energifulla sätt tog oss på en fantastisk rundvanding och provning. Ett stort tack även till Celestino som var med under den senare delen av besöket. Ett minne för livet.