Amarone – olika stilar

Utvecklingen av stilar

Under 1990-talet och innan dess fanns det i princip bara en stil av Amarone. Det var den ursprungstypiska. Då vinifieringen (egentligen allt i processen för att göra vin, såsom, jäsning, lagring, fat osv) var tämligen outvecklad fram till 1990 blev Amarone innan dess mer åt det traditionella håller, trots att många strävade efter att göra dem mera fruktiga.

Under 90-talet utvecklades den eleganta skolan samtidigt som flera producenter som Quintarelli, Le Ragose och Roccolo Grassi lyckades göra perfekta så kallad ursprungstypiska Amarone.

Dal Forno och Bussola gick sin egen väg och står än idag som ensamma på tronen gällande så kallad fruktbombs-amarone. Namnet till trots är de välstrukturerade och den mycket höga alkoholhalten balanseras synnerligen väl.

Tedeschi och några får gör en mera reciotolik, syltigare Amarone med synnerligen mycket russinsötma.

Få producenter gör elegant Amarone. Allegrini, Begali och Speri är föregångare med Viviani som en avstickare där en saftigare frukt dominerar.

Numer är det helt klart så att en fruktigare ursprungstypisk stil är det som många sätter främst. Gärna med en elegantare touch än förr. Men samtidigt är det många som inte vill göra för eleganta viner. Amarone är ett kraftigt vin och bör så förbli. Tenuta Sant Antonio är en producent som har lyckats hitta den gyllene medelvägen och speciellt med sin Campo dei Gigli. Detta välstrukturerade vin är elegant men med klara muskler och betydande russinsötma. Dvs det har lite av allt. Roccolo Grassi och Quintarelli står för de bästa ursprungstypiska vinerna medan de eleganta-moderna vinerna lite famlar för att hitta sin tydliga karaktär. Något som Viviani helt klart har lyckats bäst med av dessa viner.

De olika stilarna

Traditionell Amarone

Utmärks av dov doft, botrytis, komplexitet och mörka bär. Naturen styr helt appassimento. Vinerna är kraftiga, ofta ostrukturerade och blir betydligt bättre efter 8-10 år och framåt. Torkad frukt är signum för denna typ. Trots sitt namn en typ som kom fram på 90-talet. Få producenter.

Elegant Amarone

Utmärks av att frukten helt är i centrum och att botrytis ej förekommer. Vinerna är mjukare, fruktigare och väldigt matvänliga. Vinerna är som bäst efter 6-8 år och framåt. Få producenter. Kom fram mitten av 90-talet.

Ursprungstypisk Amarone

Mellanting mellan traditionell och elegant Amarone. Skiljer sig från traditionella Amarone genom att de tillåter mindre angrepp botrytis och får genom det en fruktigare doft. Namnet ursprungstypisk syftar till en kombination av doft och smak som historiskt utgör ett slags standardrecept för bra Amarone. Typen har funnits sedan 60-talet men har utvecklats åt det mera fruktiga håller under 2000-talet.

Söt och syltig Amarone

Utmärks av en Recioto-lik struktur. Mycket socker men normal alkoholhalt för Amarone (15-16%). Kvaliteten är dock lika hög hos många andra Amarone men denna typ av Amarone sticker ut rejält. Det finns mycket få som gör denna typ av Amarone.

Fruktfokuserad Amarone

Utmärks av att frukten är massiv men till skillnad från eleganta Amarone är vinerna också mycket komplexa, tunga och alkoholstarka fast det knappast märks för den täta frukten. Mycket socker och högre alkoholhalt än normalt (16.5%-17,5%).

Ripassolik Amarone

Dessa vill jag inte nämna vid namn. Bra viner men dåliga Amarone. Alla som kostar under 200:- i Sverige. Druvurvalet är inte att lita på och vinerna är mera i stil med ripassoviner. I många fall är tillverkningssättet tämligen likt sättet man gör ripasso på. Men dessa Amarone är ofta utan struktur.