Grandios Masi-provning – Mr Amarone i Sverige

Ja, det är inte ofta numera som Masi´s chef Sandro Boscaini gör oss den äran att komma till Sverige och hålla provningar. Även Sandro åldras så sakteliga och hans son Raffaele syns alltmer ofta i Sverige vid olika tillställningar. Men nu var han här. Mr Amarone! Och storslaget blev det!

Vi var ca 100 som samlades på Gondolen i Stockholm för föreläsning, provning och middag. Jag träffade vänner både från Helsingborg och Göteborg som enkom var på plats för denna kväll.

Den bok om Sandro och Masi som kom ut för något år sedan heter i Italien Mr Amarone. Så provningen denna kväll fick också heta Mr Amarone. Eller som jag valt att kalla den också; The Gondola tasting. Liksom en oförglömlig provning på Villa Pauli för sex år sedan tycker jag att denna provning också kan få ett namn att minnas.

Masi är den ledande producenten i Valpolicella och det enda företaget med fem Amarone där dessutom fyra av dom fortfarande finns vertikalt ganska långt tillbaka.

Sandro föreläste som vanligt intensivt och passionerat. Tid spelar mindre roll i Italien än i Sverige och därför drog det ut en del på tiden men som Sandro sa: Vem vill ut i mörkret? Lika bra att sitta här hela kvällen och njuta. Så rätt så!

Vi provade 13 viner

Masi Costasera 1997
Serego Alighieri Vaio Armaron 1997
Masi Campolongo Di Torbe 1997
Masi Mazzano 1997

Masi Costasera 2000
Serego Alighieri Vaio Armaron 2000
Masi Campolongo Di Torbe 2000
Masi Mazzano 2000

Masi Costasera 2009
Masi Riserva Di Costasera 2008
Serego Alighieri Vaio Armaron 2007
Masi Campolongo Di Torbe 2006
Masi Mazzano 2006

Ytterligare reportage och kommentarer om denna kväll finns i den nyöppnade Facebookgrupp för Amaroneguidens medlemmar. Man kan få tillgång till gratis via länken. Där har andra som var med denna kväll skrivit en del. Vi var ca 10 st från detta forum (ca 200 medlemmar i forumet idag) som var med på Gondolen.

Väldigt kort om det olika typerna av Amarone som Masi har

Mazzano

Flaggskeppet som är det mest komplexa vinet av alla deras viner. Behöver minst 10 och gärna 12 år innan det är moget. En av ytterst få Amarone som är lite sträv, fast på ett väldigt trevligt sätt. Just ikväll var 2000 kanske den bästa av de Mazzano vi provade. Len som årgången (2000 var ju som Sandro ofta påpekat för mig en mera kvinnlig årgång än min stora favorit 2001) och det i kombination med en enorm komplexitet gjorde att vinets balans var 100%.

Campolongo di Torbe

Min favorit av Masi´s viner. Lite mer feminin (det är Sandro´s ord men jag kan bara hålla med) än Mazzano. Behöver också lätt 10 år innan det är som bäst. Lite mer försiktig än Mazzano men också lite mer fruktig i smaken. Dock viktigt att påpeka att båda dessa viner är Amarone old style. Inget fruktdrivet konsumentflirtande här inte utan här är det historien som lyser igenom. Det här är old school Amarone som bäst!

Vaio Armaron

Det säregna vinet som delvis lagras på körsbärsfat. Har varit opålitligt genom åren men sedan Masi´s nya trollgubbe Andrea dal Cin tog över har kvaliteten höjts avsevärt. Från 2005 och framåt är detta vin formidabelt. Doftmässigt är det kanske den Amarone som har mest komplex palett överhuvudtaget vid sidan om Mazzano och Quintarelli. Utmärkt vin till parmesan. Förvänta dig ingen fruktexplosion utan här är det old style som gäller. Undantaget från alla Vaio är årgång 1997 som var helt sjuk. Jag har druckit den nyligen då den varit på väg ut. Men också när den är så bra som det kan bli. Ikväll var den helt oemotståndlig. Vaio 97 är ett ”landmark” wine med en doft som får gudarna att gråta av lycka.

Costasera Riserva

Äntligen kom den för några år sedan. En Amarone mellan Costasera och de vingårdsbetecknade tre ovan. Jag glömmer aldrig en middag på Ulriksdals Värdshus när jag satt bredvid Sandro på ett stort Masi event. Tror det var 2008. Jag påpekade då att Masi skulle behöva ett vin mellan Costasera och de andra tre. Både kommersiellt men också framförallt doft- och smakmässigt. Sandro tittade på mig och svarade: it´s on its way. Jag har lagrat en hel del Costasera Riserva från 2006. Den är riktigt bra redan nu och kommer att bli superbra inom några år. Den nygamla druvan Oseleta som Sandro räddade från utdöende kommer helt i sin rätt här. Men låt ligga några år. Dessutom riktigt snygg etikett.

Costasera

Masi´s flaggskepp kommersiellt. Ett underbart vin när det har fått ligga i minst 10 år. Ofta för ungt när det släpps. Brukar då vara väldigt instängt och inte ge ifrån sig ens i närheten av sin potential. Därför blev jag helt tagen när jag för andra gången på några månader provade årgång 2009 som nu alltså visar upp en fantastisk doft. En köttig, markant doft med härligt fräscha, fruktiga körsbär. Bästa Costasera som ung jag någonsin druckit. Lätt! Ut och köp! Det här skall bli oerhört spännande att följa.

Viktigt att poängtera med alla Masi´s fem Amarone är att dom MÅSTE dekanteras i gärna 2-4 timmar. Lova nu att göra det! Och drick inte Mazzano och Campolongo förrän dom är 10 år gamla. Undantaget är årgång 2007 (som finns ute nu) som går att dricka utmärkt nu med några timmars dekantering. Det var ju en elegantare och snabbare årgång.

Många hade Mazzano 97 eller 00 som favorit denna kväll. Jag hade 10 av 13 favoriter inkluderande Mazzano. Men måste jag lyfta några viner så är det de på bilden: Costasera 2009, Vaio 1997 (snälla Masi spara några till mig – jag kommer ner i Maj och gör vad som helst (nåja…) för en sexpack), Campolongo di Torbe 1997 (Åh vilka minnen och vilken doft. Så otroligt romantiskt vin).

Mitt minne från Campolongo kommer från en av de första resorna jag höll. 2002 var det. Vi satt på baksidan av La Foresteria (Serego Alighieris vingård där ju Vaio kommer ifrån men det är Masi som sköter produktion och distribution) och det blommade som bara där. Vindstilla, men alltså utomhus. En ljummen sommarkväll och The Moment bara infann sig!

Tack Patrik, Johan och Carina och framförallt Sandro för en fantastisk kväll!