Tenuta Sant Antonio
I de östra delarna av Valpolicella, i Mezzane di Sotto, köpte de fyra bröderna Castagnedi 1989 30 ha mark. Deras far hade sedan tidigare en vingård (25 ha) vid Colognola ai Colli, men han hade inte tillverkat vin utan endast odlat och sålt druvorna. Bröderna hade beslutat sig för att dra igång en vinproduktion. Idag, 25 år senare, äger dom också 25 ha i Soave samt arrenderar ytterligare 30 ha i Valpolicella. Sammantaget förfogar dom över ca 100 ha.
Monte Garbi-gården utgör idag centrum för deras vinproduktion. Enligt Gambero Rosso (Italian Wines) är deras årsproduktion ca 700 000 flaskor. De producerar tre olika Amarone samt Ripasso, Superiore, Valpolicella, två Soave, Recioto mm. Av intresse är också att de börjat producera en serie (Télos) med osvavlade viner bl a en Amarone.
På deras hemsida hittar den intresserade en hel del att läsa.
I Thomas Ilkjaers utmärkta bok ”Amarone och vinerna från Valpolicella” säger Paolo Castagnedi: ”Vi försöker dels göra vin i enlighet med vår DNA och jord, och dels efter den marknad som är vårt levebröd”. Detta har resulterat i dels viner av yppersta klass, men också i viner där pris/kvalitetsförhållandet står i centrum med bl a en Soave Bag-in-Box på den svenska marknaden.
Hos Systembolaget finns två Amarone, två Soave, en Soave BiB, en Ripasso samt en Rosso Veronese. Jag har den senaste månaden druckit de fyra röda vinerna och lämnar här mina intryck av dessa.
2011 Monti Garbi Sponsà
Vinet är gjort på druvorna Corvina 50%, Cabernet Sauvignon 40% och Rondinella 10%. Dessa har vuxit på vinstockar som har en genomsnittsålder på 20-25 år i Monti Garbi-området och på en höjd av ca 300 m över havet.
Druvorna från Cabernet S får torka i ca 30 dagar innan de pressas. Musten får sedan ligga till sig i 6 månader på franska ekfat innan den slutligen blandas med den övriga druvmusten. Vinet får sedan ytterligare sex månader på lite större ekfat (tonneaux) innan det buteljeras.
Det görs runt 50 000 flaskor av just det här vinet.
Färgen är mörkt rubinröd med lite violetta stråk ut mot glaskanten. Doften är frisk och de mörka körsbären mycket tydligt. Här finns också en lätt ton av örter och aningens torkad frukt.
Smaken är lite småsträv och har en fin friskhet. Även här är det de mörka körsbären som står i centrum. Vi känner lite finmalda kryddor/örter och aningens svarta vinbär. Eftersmaken är medellång och där finns en touch av torkad frukt och unset mörk choklad. En tilltalande syra ger vinet friskhet. Tanninerna finns där och skapar en matvänligt strävhet.
Visst är det ett enkelt vin, som gör sig bäst till enkla pastarätter och pizza, men är riktigt njutbart på egen hand. Jag är svag för den här typen av lätta, slanka och friska Valpolicellaviner. ”Sponsa” har en charm och egen stil som tilltalar mig.
Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 91 kr. Och det är ett bra pris för ett trevligt vin.
Betyg 3.
2011 Ripasso, Monti Garbi.
Det fanns en tid, i början på 2000-talet, då Ripassovinerna stod högt i kurs hos undertecknad. En av mina absoluta favoriter var just Monti Garbi. På min egna blogg JC:s Vintankar har jag skrivit om årgång 2007 och om årgång 2008.
I början på 2010-talet förändrades mina smakpreferenser och samtidigt tyckte jag att de flesta Ripassovinerna blev alltför utslätade i försök att likna Amarone, men visst finns det undantag.
Det var därför extra intressant att återigen knyta bekantskap med Monti Garbi.
Druvmixen är Corvina 70%, Rondinella 20% samt Croatina och Oseleta 10% tillsammans. Vinrankorna har en ålder på ca 20 år och växer runt själva vineriet på en höjd av 300 m över havet. Druvorna skördas i oktober och vinifieras tämligen omgående. I jan/feb sker den andra jäsningen på de fat där Amarone Selezione Antonio Castagnedi jäst under december/januari.
Vinet får sedan ligga på 500 liters fat av fransk ek tills oktober, då det buteljeras, därefter får det ytterligare ett år på butelj innan det är mogen för marknaden.
Detta är deras storsäljare, som det görs ca 200 000 flaskor av. Färgen är rubinröd i en liten ljusare nyans.
Doften har en ganska typisk Ripassodoft av mörka körsbär, lite kryddor och torkad frukt. Inslagen av fat är också markanta.
Smaken är rätt så kraftig med mörka bär, främst körsbär. Visst finns det en del kryddor och örter, lite torkad frukt och en del fat. Syran lyfter vinet med sin friskhet. Tanninerna finns där och är ytterst inställsamma och behagliga, men gör vinet lämpligt för diverse pastarätter och enklare kötträtter. Eftersmaken är lite drygt medellång och här kompletteras den mörka frukten och örterna med kakao, vanilj och mera torkad frukt. I avslutet finns aningens sötma.
Ett väldigt typiskt Ripassovin med en strävan att få med lite Amaronekänsla. Det blir lite mycket mainstream för min del. Jag föredrar det föregående vinet. På Systembolaget vill dom ha 105 kr för årgång 2012.
Betyg 3
Nu till Tenuta Sant Antonios två Amaroneviner. Vi börjar med den enklaste och billigaste.
Selezione Antonio Castagnedi
I början av 2000-talet började jag dricka Amarone, men precis som många andra höll jag mig till de billigare varianterna ( under 200 kr) . Vid ett av Systembolagets nyhetssläpp i mitten på 2000-talet så tog jag steget och köpte en Amarone som kostade 289 kr. Det var en aha-upplevelse att vin kunde smaka på det här sättet. Både hustrun och jag var därmed amaronefrälsta! Vinet vi hade köpt var just Selezione Antonio Castagnedi. Sedan dess har det varit vår ”husamarone”. Priset sänktes till 249 kr i och med årgång 2006. Idag kostar vinet 255 kr och det är årgång 2011 som gäller.
Under sensommaren provade jag årgångarna 2007, 2009 och 2011. Årgång 2008 stod jag över, då det generellt är en sämre årgång och 2010 har jag egentligen ingen förklaring till att jag missade att inhandla.
Du som är intresserad av vad jag tyckt om tidigare årgångar hittar detta på bloggen JC:s Vintankar, där jag skrivit om årgång 2004, 2005 och 2006. Jag har många gånger utnämnt den här Amaronen till den bästa Amaronen under 300 kr hos Systembolaget.
Druvblandningen har varit den samma under alla åren d v s 70% Corvina, 20% Rondinella och 5% Croatina och 5% Osoleta. Åldern på vinstockarna ligger mellan 15 och 25 år. Druvorna skördas vanligtvis i september/oktober för att därefter torkas i ca tre månader. Vinet får ligga i två år på 500 liters nya franska ekfat. Årsproduktionen ligger på 80 000 flaskor.
Årgång 2007
Doften är stor, kraftfull och med massor av mörka körsbär. Här finns en del örter/kryddor, lite kakao och en del trevliga inslag av fat. Den torkade frukten undrar någon? Inte så framträdande, men finns där i form av en lätt russin arom.
I gommen får vi ett riktigt läckert Amaronevin med begynnande mognads toner. Massor av söta mörka körsbär, lite mogna björnbär, katrinplommon, en del örter/kryddor och torkad frukt. En bra syra ger vinet en härlig friskhet. Fjäderlätta tanniner som är mjuka och behagfulla. Eftersmaken är riktigt lång, där den torkade frukten, främst i form av russin, känns tydligare. Naturligtvis tar de mörka körsbären och örterna stor plats och så finns det där läckra lite småbittra avslutet, som för tankarna till mörk choklad av mycket hög klass.
Den här årgången är nog bra nära sin ”peak”. Väldigt god och lever upp till mina höga förväntningar. Och på den här nivån kommer den att ligga i många år.
Betyg 4+
Årgång 2009
Såväl doft som smak är mer återhållsam. Det här känns ungt och under utveckling, men är faktiskt redan nu riktigt gott.
Doften är betydligt mer försiktig, till en början, men efter någon timma kommer de välkända mörka körsbären och örterna. Lite lätta aromer av fat kan också noteras. Inte ett spår av torkad frukt i doften.
Smaken är lite stramare och mer försiktig. Det här vinet kommer att utvecklas ordentligt de närmaste åren, men redan nu dominerar de söta mörka körsbären. Örterna, chokladen, katrinplommon, kryddor och faten finns där, fast ännu inte riktigt förlösta. Syran är som vanligt frisk. Tanninerna lite mer alerta och ännu inte helt avrundade. Eftersmaken är på sedvanligt Amaronevis riktigt lång. Så förbaskat gott det är redan nu i sin ungdomlighet och lite stramare stil.
Betyg 4+
Årgång 2011
Vanligtvis dricker jag inte Amaroneviner så här unga. Av Henrik Ungerth har jag lärt mig att addera 5 år till årtalet på flaskan innan vinet testas första gången. Det är 2011:an som säljs på ”Bolaget” just nu och då vill jag testa den inför skrivandet av den här artikeln. Jag väljer att första kvällen hälla upp vinet i två glas (Orrefors Difference Primeur) och jag låter dessa stå i drygt två timmar innan hustrun och jag tar oss an vinet.
Direkt vid upphällningen sprider sig en försiktig körsbärsdoft, men inte så mycket mer förutom en lätt alkoholarom. Två timmar senare är körsbärsdoften mer utvecklad och vi anar oss till en del örter och lite lätta inslag av fat. Vi följer vinet under tre kvällar och för varje kväll som går tilltar doftintrycken, men helt förlösta blir dom inte.
Precis som doften så är smakerna mycket tillbakadragna. Det känns att det finns en hel del som inte lyckas tränga sig upp till ytan. Men visst, mörka körsbär, mörka bär, örter, kakao och aningens torkad frukt kan vi pricka av. Frisk och trevlig syra. Tanninerna ger vinet en trevlig stramhet.
Vinet är ungt och i mitt tycke för ungt. Det känns mycket lovande för framtiden. Helt drickbart idag med flera timmars luftning, men sin fulla potential kan det inte leverera. Jag är övertygad om att det här kommer att bli riktigt bra. Jag har därför köpt ett par flaskor och stoppat ner i källaren med adressen öppnas först 2016.
Betyg 4
En sammanfattning blir att även om många av smakerna går igen så är de olika mycket utvecklade. Den torkade frukten är mest framträdande i 07:an. Det skiljer i struktur och elegans emellan årgångarna. Årgång 2007 är nog så bra den kan bli. 2009 är alldeles strålande nu, men kommer att utvecklas ytterligare. Det är också min favorit. 2011:an är väl ung, men lovar mycket för framtiden.
Jag vidhåller att detta är den bästa Amaronen i det här prissegmentet. Väljer du att köpa 2011:an, så stoppa ner den i källaren eller göm den i garderoben i två år och du kommer få en härlig smakupplevelse. Visst 255 kr är mycket pengar, men vad kostar en karaff rödvin på den lokala pizzerian?!
Amarone Campo dei Gigli
Detta är Tenuta Sant Antonios prestigeamarone. En riktig höjdaramarone! Den finns också med på min topp-fem-lista. Namnet Campo dei Gigli betyder ”fält av liljor”. Vinet är gjort på Corvina och Corvinone 70%, Rondinella 20% samt 5% vardera av Croatina och Osoleta, vilket är samma blandning som i det enklare ”Selezione”. Druvorna till Campo dei Gigli kommer från en vingård på toppen av berget (kullen) Monti Garbi på 350 m höjd över havet. Jorden är mycket kalkrik och vinstockarna har en genomsnittsålder på 40 år. Druvorna skördas för hand och sorteras två gånger för att endast de bästa druvorna ska komma med. De får ligga och torka i ca tre månader innan de pressas. Jäsningen sker på nya 500 liters-fat av fransk ek. Vinet får sedan ligga på dessa fat i ca tre år innan det buteljeras.
Årgång 2005
Jag häller över vinet på karaff ca en timma innan vi ska avnjuta det. Redan vid karafferingen sprider sig en vidunderlig doft i rummet, stor och kraftfull: söta mörka körsbär, björnbär, örter, kakao och torkad frukt. Här skriker det klassamarone lång väg. När vi slår oss för att njuta av vinet blir dofterna än tydligare och mer nyansrika. Ett riktigt sniffarvin!
I munnen får vi ett kraftpaket som samtidigt är balanserat och elegant. En intensiv smak av söta mörka körsbär, mörka bär, finmalda örter och katrinplommon tar kommandot i gommen. Här finns elegans i den torkade frukten (dadlar, fikon, russin). Det här skulle kunna gå överstyr, men en lätt syra som skänker friskhet motverkar detta.
Eftersmaken är enormt lång och nyansrik. Här finns den härliga mörka chokladen med den lilla bitterheten, den torkade frukten med en lätt sötma och något mineralaktigt. Visst känns det att vinet har en alkohol om 16%, men inte på något störande sätt, endast en varseblivning. En fantastisk Amarone!
Betyg 5
Vi köpte vår flaska på Systembolaget 2010 för 499 kr. Priset är fortfarande detsamma, men 2007:an verkar slutsåld. 2008:an bör vara på ingång.